Jag är en pensionerad läkare, som har sett vad olika former av T3-terapi kan göra för mycket sjuka patienter. Det är helt nödvändigt, att läkare får fria möjligheter att ta ansvar och behandla patienter individuellt, så att man kan nå de bästa resultaten. Visst får ju allmänläkare också behandla med t.ex. insulin och kortison, två mycket potenta hormoner, som man måste kunna handskas med. Så det finns alls ingen logik i Valviras åtgärder.

Dessutom har jag egen erfarenhet av Liothyronin. Jag har högt rT3 och så hade även min mor (också hon läkare). Den medicinen har hjälpt även mig själv att komma ett gott steg framåt i renoveringen av min egen hälsa.

Jag hoppas att Valvira biter huvudet av skammen och gör en radikal kursändring i denna fråga. Och samma önskar jag av Finlands endokrinologer.

Karin Munsterhjelm, läkare sedan 39 år, specialist i allmän medicin

#746: -  

 Tack Karin för ditt bidrag! Jag är själv intresserad av att höra just äldre läkares uppfattningar om sköldkörtelproblematiken förr och nu. Jag tycker själv jag har fått  bra information av läkare som skötte patienter innan Thyroxinet slog igenom. Diagnostiseringsmetoden var en annan och andra nuförtiden demoniserade läkemedel fanns att tillgå. Säkert var inte allt frid och fröjd då heller.  Hör själv till dem vars två läkare inte mer får sköta sköldkörtelpatienter, blir för min del att åka utomlands för att få det jag behöver. Alla har inte möjlighet till detta. Hur har samhället råd att ha sjuka människor. Mycket går ju väl ut på också hur och vad man lär medicinstuderande om denna sjuka och vilket intresse läkare har av denna sjukdom.